Eftersom semestern inte enbart kan ägnas åt garnshopping eller stickträffar gjorde jag under förra veckan en avstickare söderut till Småland. Målet för färden var bl a Glasriket och Blå Jungfrun. Men tro det eller ej, på väg ner till Oskarshamn dök det helt plötsligt upp en skylt längs E22:an med texten "Ullspinneri", först då kom jag på att Solkustens spinnverkstad faktiskt skulle passeras under denna färd. Tyvärr visade det sig att vi kom dit för sent, de hade redan stängt för dagen :-(
Blå Jungfrun var vacker trots lite gråmulet väder och regn som hängde i luften. Stenar, grottor och labyrinter var lika fina som när jag var där senast för snart 20 år sen. Fast det var lite krångligare än förra gången att ta sig in i den maffigaste grottan, jungfrukammaren.
Blå Jungfrun är en mycket mytomspunnen ö, och då menar jag inte enbart som häxornas Blåkulla. Det sägs att det betyder otur att ta med sig stenar från ön och tur att gå i labyrinten. Jag maximerade min framtida lycka genom att avstå från det första och göra det andra.
På vägen vidare till Glasriket åkte vi via den lilla hålan Högsby, där vi fann en alldeles nybyggd Designgalleria! Heja Designåret :) Vi hann in på målsnöret innan stängning och jag konstaterade att Ullcentrum hade en stor monter i gallerian med många fina saker. Dessutom hade cafét mycket god rimmad lax med dillstuvad potatis.
I Glasriket blev det stopp i Kosta, Orrefors, Boda, Pukeberg och Skruf. I Kosta och på Skruf shoppade vi loss och i Pukeberg fick jag blåsa en egen skål! Det var en handfull ungar före mig i kön, barnen verkade måttligt intresserade men föräldrarna plåtade som tokiga. Sen var det min tur!
Det var kul men svårt! Som tur var fick jag hjälp av ett proffs, annars vet man inte hur slutresultatet hade blivit...
Nästa gång ska jag kanske ge mig på ett sånt här fat (ovan th) som vi köpte på
Kosta :) Men först får jag nog gå en lite längre kurs, Pukeberg har en
tredagarskurs också...
På hemvägen lämnade vi stora vägen och åkte på små slingrande vägar genom det vackra
landskapet med gärdesgårdar, stenmurar och små söta stugor och kyrkor i
var och varannan vägkrök. Plötsligt kom vi fram till en ny skylt:
Kändes ju onekligen som om vi var långt bort från det mesta. Dags att vända hemåt mot stan igen.